Ett historiskt midsommarfirande

av Arne Järtelius

Det är inte känt hur gammalt midsommarfirandet i norra Europa är. Ibland kan man se uppgifter om att firandet hade förkristna kopplingar med sommarsolståndet, men för det finns det inga historiska bevis.

En av de tidigaste svenska källorna om midsommarfirandet är i biskopen Olaus Magnus Historia om de nordiska folken från 1555. Där står att läsa: ”På den helige Johannes döparens afton plägar allt folk utan hänsyn till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glättigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas”.

midsommar och johannes döparens dag

Beträffande William Shakespeares En midsommarnattsdröm råder osäkerhet om verkets tillkomst, när det hade premiär och vem det skrivits för. Känt är att pjäsen publicerades år 1600, likaså känt är att det fick sin officiella premiär vid James I:s hov på nyårsdagen 1604.

Men när det visades första gången är inte känt. Man antar vidare att det var i samband med ett aristokratiskt bröllop vid vilket ingen mindre än drottning Elizabeth I var närvarande. Det kan till och med ha varit på det viset att pjäsen beställts av drottningen själv att uppföras för att fira Johannes döparens dag.

Johannes döparens kalenderdag infaller fortfarande den 24 juni. Detta eftersom Johannes döparen enligt Bibeln ska ha fötts sex månader före Jesus. I Danmark och Norge firas fortfarande S:t Hans dag den 24 juni, inklusive eldar.

I Finland kallas midsommar för Johannus och på Island Jónsmessa. Fram till 1952 var i Sverige den 23 juni midsommaraftons fasta datum. Därefter gäller att den ska firas på en fredag någon gång mellan 20 och 26 juni.

Magiska element och folkliga seder

De eldar Olaus Magnus omtalar i sin historia tändes för att skrämma bort onda andar och för att rena den giftiga luften till skydd för grödorna. I En midsommarnattsdröm formligen vimlar det av alfer vilket antyder vikten av olika magiska element vid den här tiden.

Det var också en tid att samla läkande växter och för unga kvinnor att med sju eller nio olika slags blommor under huvudkudden drömma om sin tillkommande.

I äldre tiders midsommarfirande rullade man sig naken i midsommardaggen för att stärka sin hälsa och man sparade gärna en midsommarkrans för att kunna lägga i julbadet.

En annan folklig sed vid midsommar var bruket att gå till en källa och i hälso- och lyckobringande syfte dricka dess vatten, som enligt folktron hade en särskild kraft vid midsommar. Dessa olika seder hade ett långt liv trots den lutherska och anglikanska reformationen enligt vilken all tro på olika hedniska riter skulle bannlysas.

För den skull ska kyrkans makt vid den här tiden inte underskattas. Tvärtom. Om man bröt mot de tio budorden en eller annan festdag om året gick väl an. Det är något som flera av de olika karaktärerna i En midsommarnattsdröm gör genom hela pjäsen, men den tidens åskådare visste bättre.

De tog varning av brotten i pjäsen mot kyrkans bud och såg till att troget följa den styrande kristna moralen i samhället. Shakespeares komedier kunde på så vis moraliskt sett vara mycket instruktiva.

midsommarfirandets främsta attribut

Midsommarstången eller majstången – maypole på engelska – brukar ses som midsommarfirandets främsta attribut. Bruket av den kom till Sverige från Tyskland – Maibaum på tyska – redan under medeltiden. Namnet på stången kommer inte från månaden maj utan från ordet maja, ”smycka med löv”. De tidigaste svenska avbildningarna av majstången återfinns i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna från tidigt 1700-tal.

Midsommar brukar förbindas med fruktsamhet, det gäller även midsommarstången, som ibland tolkas som en fallos. Någon sådan koppling finns det inte några arkivkällor som styrker. Däremot fanns det åtminstone en gång i tiden fog för talesättet att ”midsommardagen inte är lång, men den sätter sju och sjuttio vaggor igång”.

hyllning till äktenskapet

En midsommarnattsdröm kan också ses som en hyllning till äktenskapet. Efter allehanda förvecklingar får pjäsens huvudpersoner ihop det med rätt partner till slut. I 1800-talets Sverige anordnade ungdomen vid midsommar lekbröllop, också det en bröllopshyllning. Så här står det i en uppteckning från Mörrum i Blekinge från den tiden: ”Det var alltid en midsommarbrud förr här i Mörrum.

Hon var klädd som en riktig brud. Med krona och en massa silkesband, som hängde ner på ryggen. En pojke var brudgum. Han var klädd som vanligt men hade en liten blomma i knapphålet. Midsommarsbrud och brudgum dansade första dansen. Sen fick bruden dansa med de andra pojkarna, och det var hon som skulle bjuda upp. Det fick aldrig en tös göra annars förr i tiden.”

Till sist: Lustigt nog finns det ingen dröm i En midsommarnattsdröm. I alla fall inte i pjäsen. För drömmarna står i stället vi i publiken, detta, som Puck säger i pjäsens epilog:

Om vi skuggor nu har kränkt er

Med vårt enkla spel – så tänker er

Att ni bara sovit här

Medan fruktan och begär

Tog gestalt som i en dröm.

Litteratur
Nils-Arvid Bringéus, Årets festdagar (1999)
Keith Linley, A Midsummer Night’s Dream in Context (2016)
William Shakespeare, En midsommarnattsdröm (till svenska av Göran O. Eriksson, 1979)