Cagellerna berättar
LENA FREDLUND DE MENDOZA, BITELLE
La Cage aux Folles var det roligaste jag gjorde på scenen under mina 28 år som dansare.
– La Cage aux Folles var det roligaste jag gjorde på scenen under mina 28 år som dansare. Att få uppleva de fullsatta salongerna var enormt, koreografin var otroligt stimulerande och utmanade. Vi satsade allt hela föreställningen, jag var totalt genomsvettig efter varje nummer och dansade också med stukad fot i bandage.
MIKAEL SCHULTZ, DERMA
Jag hittade mycket av min manlighet genom La Cage aux Folle
– Jag hittade mycket av min manlighet genom La Cage aux Folles. Jag fick utforska min manlighet och min kvinnlighet i dansen, gestaltningen och sminkningen. Min värld utanför teatern reagerade skeptiskt på att jag skulle vara drag. På Handelshögskolan tyckte man det var väldigt konstigt. Min familj var traditionell och homosexualitet var inte en självklarhet.
Jag berättade att mitt första jobb som musikalartist skulle vara på Malmö Stadsteater. ”Och så är det en sak till. Du ska väl inte vara naken?!” frågade min mamma bestört. Jag svarade nej och berättade om rollen som Cagelle, varpå min mamma lugnad utbrast ”Att spela glädjeflicka är bättre än spela socialdemokrat.” För att förstå denna kommentar lite bättre behöver man veta att jag strax innan hade synts på bild i en annons för LO.
INGELA SANTESSON, SWING
I huset var allt tillåtet, det fanns alla möjliga olika människor.
– Som ung flicka mötte jag HBTQ-världen när jag började på teatern. Utanför huset pratade man inte om HBTQ, man visste inte så mycket och jag kände inte till det. I huset var allt tillåtet, det fanns alla möjliga olika människor. Ingen som dolde någonting. Det blev en personlig utveckling för mig. Jag fick lära känna olika människor, fick vara med och lärde mycket nytt.
RONNY NORDBERG, CLO-CLO
Inte bara en färgsprakande show utan en föreställningen om vänskap och kärlek mellan två personer av samma kön.
– Värmen, glädjen och gemenskapen som vi hade på scenen nådde ut till publiken. Det kom busslaster från hela Sverige, många i publiken visste knappt vad en homosexuell var. Föreställnigen gav dom nåt att tänka på. Vad har jag sett? Inte bara en färgsprakande show utan en föreställningen om vänskap och kärlek mellan två personer av samma kön. Det var inte så farligt, det var inte så märkligt, det var något de inte tänkt på eller pratat om tidigare.
CHRISTER JÖNSSON, ¼-CAGELLE
Stor konst som La Cage aux Folles går det inte riktigt att sätta ord på
– Stor konst som La Cage aux Folles går det inte riktigt att sätta ord på. Historien är fullkomligt lysande konstruerad och uppsättningen i Malmö var en emotionell upplevelse som undermedvetet övertygade publiken. För några blev det en katarsis. En vän till mig som var homosexuell såg föreställningen tillsammans med sin pappa och båda blev helt uppslukade av historien. Den gav dem en bättre och djupare förståelse för varandra.
PAUL GLASER, NICOLE
Ingen tyckte det var konstigt att jag var Lucia
– Cagellerna var Kvällspostens Lucia-kandidater 1985 och det blev ramaskri och ett fruktansvärt hallå. Tidningens läsare fick rösta och jag vann. Jag var också Lucia på Malmö Stadsteater och de andra Cagellerna tärnor. Ingen tyckte det var konstigt att jag var Lucia, de såg inte en man som Lucia utan en av Cagellerna. Vi tog det på största allvar och ville inte fjanta till det. För huset blev det självklart och alla stödde Lucia-tåget. Det var inget inlägg i HBTQ-debatten, inget ställningstagande. Det var en del av det friare och omedvetna samhällsklimat som fanns i början av 80-talet.
HUGO THAM, CHANTal
Vi var begåvade, disciplinerade och gav allt i storslagna dansnummer med praktfulla kostymer.
– Varför Cagellerna fick så mycket uppmärksamhet? Vi var begåvade, disciplinerade och gav allt i storslagna dansnummer med praktfulla kostymer. Vår cancan pågick 8 minuter nonstop! Publiken visste att 10 av 12 Cageller var män. Vilka var då kvinnorna? Vi stod för något förbjudet. En hel grupp som byter kön tre gånger under föreställningen och förvirrar publiken.
La Cage aux Folles är en berättelse om kärlek mellan människor oavsett, och fängslade alla. Det vill säga alla som fick en biljett. Det kom busslaster från Luleå!!! Alla kunde gömma sig i mängden. Skylla på att de bara var på fina Malmö Stadsteater och betalade dyra pengar för att se Jan Malmsjö… men sedan stod de där som alla andra och skrek för att det var så bra. Ingen gick därifrån oberörd.