Elize

kostymtekniker och patinerare

Jag växte upp i ett väldigt slutet religiöst samfund och fick lära mig att homosexualitet var en av de värsta synderna och att Gud skulle bestraffa det med död. Första gången jag blev kär i en kvinna då var jag drygt 20 år och jag var redan gift med en man.

Tyvärr trodde inte jag att kärlek mellan två personer av samma kön var ett alternativ för mig så jag fortsatte leva det liv jag kände till men med den här tunga hemligheten jag gick och bar på. En vacker dag blev det helt enkelt för tungt.

Jag mådde så oerhört dåligt över att inte få vara mig själv så jag visste inte om jag skulle orka leva. Och samtidigt så kände jag en nyfikenhet för hur livet skulle kunna se ut om jag inte behövde dölja vem jag var. Jag bestämde mig för att komma ut och det var verkligen inte lätt.

Över en natt så förlorade jag de flesta av mina vänner och mina föräldrar avslutade vår relation. Jag kände ett behov av en nystart så jag flyttade 100 mil och hamnade här i Malmö. För första gången i mitt liv fick jag utbilda mig och vid sidan av studierna då så jobbade jag extra här på Malmö Opera.

Nu är studierna avklarade och jag är kvar här på Malmö Opera. Om jag ska säga det bästa med Operan så naturligtvis är det det vi gör, att man får arbeta kreativt och att man får arbeta för att skapa en upplevelse utöver det vanliga för våran publik.

Men jag tycker också om sättet vi gör det på. Vi är ju alla olika här men jag känner att det finns en så stor respekt för varandra och jag upplever att det finns en nyfikenhet på varandras olikheter. Jag får vara mig själv här.