Detta är Malmö Opera

Möt påklädaren Torbjörn

Du har jobbat på Malmö Opera sedan 1983.

Jag är egentligen transportplanerare, jag jobbade på ASG i 36 år. Jag gick i pension när jag var 59, jag är 72 nu. Men under hela min tid på ASG hade väldigt förstående chefer. De visste att jag brann för teatern. Så jag fick lov att ta ledigt vissa dagar, som jag sedan jobbade in på helgerna. De märkte att jag var betydligt trevligare när jag fick vara här.

Kan sångare inte klä på sig själva?

Jo, det kan de. Men ibland kan en sångare ha tio snabba byten under en föreställning, då behöver man hjälp. Sedan är påklädare ett servicejobb. Jag har blivit skickad att köpa ananas sent en fredagkväll åt en sångare som absolut behövde det. Och är det inom rimliga gränser, så gör man det.

Jag antar att det är påklädarna som vet mest om artisterna.

Vi vet mest. Det hotar jag med ibland, att jag ska skriva mina memoarer. Men jag vågar inte ge ut dem förrän vissa är döda, annars får jag ett åtal på halsen. Men jag skulle aldrig göra något snaskigt. Om jag inte behövde pengar, haha!

Hade du själv en dröm att vara den som blev påklädd?

Jo, det hade jag. Jag började som sjuårigt ”underbarn” i Helsingborg. Jag var en liten kerub med lockigt år som gick hem hos tanterna. Då ville jag bli skådespelare. Men jag är uppvuxen hos min farmor, som var väldigt klok. Hon sa ”Skaffa dig en utbildning först. Om du sedan fortfarande har den drömmen ska du satsa”. Och jag ville bli stor, jag ville bli Jarl Kulle, men jag trodde nog inte riktigt på mig själv. Så jag började med skolan, sedan fick jag jobb direkt på ASG.

Har du någonsin ångrat att du inte satsade?

Nej. Jag kan möjligen ångra att jag inte började jobba med teater bakom scenen tidigare. Men jag har ändå varit här i 32 år. Och jag är lycklig så länge jag får vara kvar.