På andra sidan havet
Synopsis
I Ryssland i slutet av 1880-talet blir Anna och Ivan lyckliga föräldrar till sitt första barn, Siri. Samtidigt hittar Ivan ett nyfött barn i snön, Iris. Flickorna blir mjölksystrar. En scen från barndomen berättar hur Siri och Iris är oskiljaktiga, trots att de är varandras motsatser. Föräldrarna ser dem som ”två sidor av samma under”.
Lyckan krossas i ett slag; Ivan tvingas in i tsarens armé, Anna tvingas lämna bort ett av barnen och väljer i vild sorg sin egen dotter i hopp om att hon ska få det bättre. Siri tvingas ikläda sig nya kläder och förs bort. Iris tvingas stanna, ensam. Damkören bildar relief till ensamheten: ”där finns en virvel, malströmmen, där människor försvinner”
Den vuxna Siri är skådespelerska i staden. Hon känner en ständig saknad efter ”det mörka hon tvingats glömma”. Den vuxna Iris är gatupredikant. Hon söker efter Siri: ”någonstans i världen har jag en syster, var finns hon?”
Ett kort ögonblick får Siri och Iris syn på varandra i vimlet: ”Ensamhet – gemensamhet”, men revolutionen pågår och i tumultet skiljs de åt. Iris predikar upprört att ”Döden måste döden dö” och att ”genom elden ska världen födas ny” under det att hon förtärs av eld.
Det börjar snöa. Siri ser på snön som faller på människorna, rovdjuren, de döda: ”Varken skyldiga eller oskyldiga får leva som de skulle ha levt ” Det är glömskans snö. ”Det är som om ingenting har varit. Vi försvann i den svarta jättelika virveln och den absolut tomma horisonten”.
Citaten är hämtade ur librettot.