Tankar kan få saker att hända

Regissören Linda Mallik berättar om sina tankar om operan Snösystern. 

När jag var liten kunde jag ibland undra varför de vuxna, t ex mina föräldrar, inte ändrade på saker som varit fel länge. De kunde låta samma gamla problem få fortsätta år efter år. Det gjorde mig ganska arg när de som var vuxna och mäktiga inte kunde se till att det funkade för oss som var små och maktlösa. Jag funderade noga över alla de saker jag skulle göra annorlunda när jag blev vuxen...

Hemma hos Julian och Augusta i Snösystern har de vuxna blivit djupfrysta av sorg efter att ha förlorat ett av sina barn. Men de ser inte att barnen som finns kvar, mitt framför näsan på dem, behöver komma vidare. Istället har det uppstått en sådan obalans att det är som om själva livet och döden har bytt plats. De som lever verkar inte riktigt leva – och de som är döda verkar inte vara riktigt döda.

Mamman och pappan i Snösystern förstenade av sorg. Foto: Jonas Persson 

Jag gillar att huvudpersonen Julian blir arg till slut. Han blir så arg att ingenting kan fortsätta som förut. Han tänker inte vänta tills han är vuxen med att ändra på saker, för han har en lillasyster som är ännu mindre och ännu mer maktlös än han. Så han tar i med hårdhandskarna med både Livet och Döden för att balansen mellan dem ska falla på plats. Jag är osäker på om jag hade fixat det. Men kanske är det så: att fundera på vad man vill ändra på – det kan vara nog så stort. Ja, det är nog det viktigaste i Snösystern-berättelsen för mig. Att även om det inte alltid går att göra så mycket när man är liten och maktlös – så går det att tänka på och fantisera om hur man vill att det ska vara. Det är lite som magi. Själva tankarna kan få saker att börja hända.

Linda Mallik
regissör

Till föreställningen Snösystern