Elina Makropulos har levt i 337 år i olika länder under olika namn, men alltid med initialerna EM. Hon är en hyllad operasångerska och kallar sig Emilia Marty men nu börjar livet rinna ut – om hon inte får tag i elixiret som ger evigt liv.
Att övertrumfa döden och leva för evigt är en dröm lika gammal som mänskligheten. Det är temat för Leoš Janáčeks opera Fallet Makropulos. I huvudrollen ser vi den internationellt hyllade sopranen Agneta Eichenholz, som började sin karriär här på Malmö Opera.
Operans bakgrundshistoria berättar att den tysk-romerske kejsaren Rudolf II, härskare i 1500-talets Europa, önskade evigt liv. Han lät sin grekiska hovalkemist Makropulos tillverka ett elixir i detta syfte. Kejsaren ville se hur det fungerade och tvingade Makropulos att prova elixiret på sin dotter.
Jakten på receptet
I operans nutid utvecklas en detektivhistoria full av mystik och fantastik. Elixirets verkan börjar avta och Emilia är mycket angelägen om att hitta det gamla receptet. Hon anar att hemligheten är kopplad till en arvstvist mellan två familjer och ser till att, i rättan tid, dyka upp på advokatkontoret som sköter tvisten.
Med sin erotiska dragningskraft förvrider hon huvudet på människor och går över lik under det att hon löser en hundra år gammal gåta om var ett testamente finns gömt. På samma ställe vet hon att det också finns ett gammalt recept på grekiska.
I sin desperata jakt på att undkomma döden har Emilia glömt bort frågan: Är ett evigt liv verkligen åtråvärt? Vad händer med en människa som gång på gång tvingas ta avsked av nära och kära och bli ensam kvar?
Hyllad sopran
I rollen som Emilia Marty ser vi den hyllade sopranen Agneta Eichenholz, som började sin bana här hos oss. Direkt efter utbildningen vid Musikhögskolan i Malmö medverkade hon i kören i Kristina från Duvemåla och fick också ersätta Helen Sjöholm i huvudrollen vid flera tillfällen.
Efter vidareutbildning vid Operahögskolan i Stockholm kom hon tillbaka hit för att göra titelrollen i La traviata och har sedan dess gjort en lysande internationell karriär på Europas stora operascener.
En fröjd för örat
Den mogne Leoš Janáčeks musikaliska språk, med korta kärnfulla motiv i olika lager som virvlar fram i lätt modernistisk stil, är fröjd för örat. Han skrev själv librettot, och musiken och texten smälter samman till en helhet som gestaltar en historia som är både berörande, fängslande och dramatisk.
