Malmö Opera – En historisk fristad?
1944 invigdes Malmö Stadsteater, det som idag är Malmö Opera. Ofta blir den naturliga infallsvinkeln att det skedde mitt under andra världskriget. Det finns berättelser om hur människor i Köpenhamn, som då levde med mörkläggning och utegångsförbud, såg belysningen från Malmö och piazzan framför Malmö Opera på invigningskvällen.
AVKRIMINALISERINGEN
Men 1944 var även året då homosexualitet inte längre var kriminellt i Sverige. Man ändrade lagen, men så här i efterhand kan man tydligt se att synen på homosexuella inte ändrades avsevärt hos befolkning. Det ansågs fortfarande som omoraliskt och skadligt. Det som ändå kom av lagändringen var att det succesivt blev en fråga som lyftes på ett nytt sätt i samhällsdebatten och bland människor. Framförallt bland dem som levde inom dåtidens HBTQIA+-familj, men också bland dem som stod på den andra sidan. Inte sällan blev debatten hätsk och konspirationsteorierna visste inga gränser.
Någonstans där emellan fanns majoriteten av svenskarna, som stod inför en frågeställning som på många sätt var ny. Fram till dess, eftersom det hade varit en kriminell handling att vara homosexuell, hade antagligen väldigt få människor en relation till någon inom HBTQIA+-familjen. Det var inget man pratade om. Det var överlag ett helt annat klimat och en helt annan tid vad gäller värderingar, könsroller och referenspunkter i livet. 1944 hade kvinnor haft rösträtt i endast 23 år och fått rösta i ett riksdagsval 7 gånger.
HÖGT I TAK?
Men hur var det då på Malmö Opera förr i tiden? Var det ett hus som speglade resten av samhället eller var vi det där huset med högt i tak, där man fick vara den man ville och där konstnärlig frihet satte kulturen? Ni vet, den där bilden man lätt får av en teater.
När man pratar med dem som var med från 1944 och framåt börjar en bild målas upp som ger oss en lite annan beskrivning. Och den bilden kommer nog snarare ur en kultur som handlar om arbetslivet i stort, inte bara vårt hus.
Oavsett arbetsplats, fanns en väldigt tydlig hierarki mellan chefer och anställda. Och väldigt sällan bestod högsta ledningen av något annat än män. Idag kan vi se farorna med att hamna i en sådan kultur, hur lätt det kan gå åt fel håll och hur lätt man missar kompetens och utveckling. Men då var det, som sagt, en annan tid.
Att över huvud taget få en tjänst i ett teaterhus var något oerhört stort. Så för att inte riskera att ‘åka ut’, fogade man sig helt enkelt. Kombinationen av att homosexualitet fortfarande inte var något det pratades om, maktfördelningen mellan män och kvinnor och dåtidens hierarkiska strukturer på våra arbetsplatser, gjorde att frågan om att få vara den man vill aldrig blev aktuell. Det fanns redan så tydliga strukturer att gå in i.
BIDRAG TILL DEBATTEN
Men finns det en brytpunkt där HBTQIA+ blev en fråga även för vårt hus? Nej, det finns nog inget särskilt tillfälle, utan det har följt resten av samhällets utveckling. Men – vi kan också se att vi har varit med och bidragit med vår lilla del till den större samhällsutvecklingen. All form av scenkonst handlar i slutändan om att på något sätt underhålla en publik, men även att ställa frågor som utmanar publiken i deras värderingar och tankar om livet.
Malmö Opera har med jämna mellanrum valt att lyfta HBTQIA+-frågan i föreställningar och annat, och bidragit till debatten och kanske också till att några fått en mer positiv syn. Det har nog inte varit helt problemfritt under alla 76 år vi varit igång. Självklart har det funnits incidenter som man antingen valt att ta tag i, eller som bara gått spårlöst förbi utan att någon sett vikten av att ta tag i dem.
ETT OPERAHUS FÖR ALLA
I och med att Sverige började stifta lagar om jämställdhet på arbetsplatser så började även vårt hus att arbeta mer aktivt med dessa frågor. Det arbetet har pågått, och för varje år ökat, sedan ungefär 30 år tillbaka. Idag har vi en stark arbetsplats där jämlikhetsfrågan, inklusive HBTQIA+, är viktiga för oss i allt vi gör.
Vi är, och ska vara, ett operahus för alla – er som publik inkluderade. Kommer man till Malmö Opera som anställd, gästartist eller publik en helt vanlig tisdagskväll så ska man känna att det här huset är en fristad för mig inom HBTQIA+ familjen. Här är jag trygg och kan vara den jag är och vill vara.
Förhoppningsvis är Malmö Opera en förebild för andra arbetsplatser och en mötesplats där alla, oavsett vem man är, får lov att mötas och dela upplevelser på samma villkor. Tillsammans med just dig kan vi nå dit, det är vår stora övertygelse.