I säsongens sista Fredagskonsert, som har franskt tema, möter vi en yngling på jakt efter livets mening och en kvinna vars liv har förlorat sin mening. De porträtteras i två kända verk av kompositörerna Hector Berlioz och Francis Poulenc.
LA VOIX HUMAINE – DEN MÄNSKLIGA RÖSTEN
Hör Ylva Kihlberg, chef för dramaturgiatet, presentera Poulencs verk.
La Voix Humaine (Den mänskliga rösten) är en enaktsopera av Francis Poulenc (1899–1963) baserad på poeten Jean Cocteaus drama med samma namn.
Cocteau intresserade sig för fenomenet att prata med någon utan att ha mänsklig kontakt. Hans pjäs är en monolog där en kvinna tar avsked av sin älskare via telefon, med ständiga avbrott. Ett tema som i dessa dagar är mer aktuellt än någonsin!
Poulenc spann vidare på tråden. Telefonsamtalet är här sjunget och han försökte få sången att ligga så nära talet som möjligt, medan orkestern speglar känslor och stämningar, dynamik och dramatik.
HAROLD EN ITALIE
Harold en Italie (Harold i Italien) är en symfoni i fyra satser av Hector Berlioz (1803–1869). Altfiolsolot skrevs ursprungligen för den legendariska violinisten Niccolò Paganini (han spelade det dock aldrig). Verket är baserat på Lord Byrons dikt Childe Harold’s Pilgrimage.
Varje sats refererar till en scen i handlingen, där den unga Harold irrar runt i Europa på jakt efter nöjen, kärlek och sinnesro.
