För femte året i rad ger vi oss ut på lastbil i Skåne och spelar på gator och torg. Den här gången med en svart komedi om ”det stora oväsendet”, 1600-talets masshysteri där människor pekade ut varandra som häxor för att skydda sig själva från kyrkans dom. Dåtidens cancelkultur.
”Jisses så fint det var”
Skånskan, Jan Olsson
Till tonerna av Vivaldi, Händel, Rameau med flera bjuds publiken på en resa i tiden. Vi möter skådespelerskorna Märet och Hedin och deras musiker, som slår upp luckorna till sin teatervagn på stadens torg. De ska spela en pjäs om den plikttrogna riddaren Ruggiero som tappar sans och vett när han träffar den förföriska och trolldomskunniga Alcina.
Men pjäsen blir hela tiden avbruten av olika personer som stör och lägger sig i. Den spetälska Sill-Maja för oväsen, hovsångerskan Franziska försöker stjäla rampljuset för egen del och stadens lokala häxjägare Pastor Hornaeus försöker avbryta detta satans påfund och helst hitta en häxa att ställa inför rätta.
Situationen blir allt mer ansträngd och det dröjer inte länge förrän häxanklagelserna viner kors och tvärs över torget. Det stora oväsendet skonar ingen och snart nog sitter alla i klistret. Tänk den som hade haft lite äkta trollkraft ändå…
