Den berömda konsertpianisten Charlotte har inte träffat sina vuxna döttrar på sju år. När hon äntligen kommer på besök utbryter en rasande uppgörelse mellan mor och dotter och hela tillvaron brakar samman. Höstsonaten är baserad på Ingmar Bergmans film med samma namn och i huvudrollerna ser vi världsstjärnorna Charlotte Hellekant, Erika Sunnegårdh och Helena Juntunen.

 

Den groteskt självupptagna Charlotte Andergast har satsat allt på den egna karriären och egentligen aldrig funnits där för sina barn. När de möts haglar beskyllningar och anklagelser. Det blir en hård uppgörelse med framför allt dottern Eva och till slut också den handikappade och sängbundna yngre systern Helena. Höstsonaten är ett relationsdrama om människans behov av bekräftelse, obearbetade trauman och möjligheten att förlåta.

Operan är skapad av en finländsk duo. Tonsättaren Sebastian Fagerlunds musik är melodramatisk med kraft och rytmisk energi i uttrycket. Författaren Gunilla Hemming har skrivit libretto efter Bergmans filmmanus. I operan har de lagt till en kör – pianostjärnans beundrande publik.

PRESSRÖSTER FRÅN PREMIÄREN

”Man ryser av spänning redan under uvertyren”
 Martin Nyström, Dagens Nyheter 

”Charlotte Hellekant och Erika Sunnegårdh är starka sångare som det slår dunkla gnistor om.”
Tobias Lund, Sydsvenskan/HD

”Gripande musikdramatiskt smycke”
 Mattias Gejrot, Kristianstadsbladet/YA

”Elegant differentieret og let tilgængelig musik”
Gregers DH ★★★★★

Musik Sebastian Fagerlund
Libretto Gunilla Hemming
Dirigent Patrik Ringborg
Regi & Scenografi Stéphane Braunschweig
Iscensättning på Malmö Opera Charlotta Sevón
Regipartner Georges Gagneré
Kostym Thibault Vancraenenbroeck
Ljus Marion Hewlett

ROLLER
Charlotte Andergast Charlotte Hellekant
Eva Erika Sunnegårdh
Viktor Fredrik Zetterström
Helena Helena Juntunen
Leonardo Nicholas Söderlund
Erik Hugo Ermedahl/Edvard Robertz

KÖRSOLISTER
Elisabeth Freiding
Danka Milacic
Darko Neshovski
Jonas Samuelsson

Malmö Operakör

Malmö Operaorkester

Akt I

Det är höst och i prästgården inväntar man Charlottes besök. Charlotte har som firad konsertpianist turnerat världen runt och inte sett sina döttrar Eva och Helena på sju år. Helena är på grund av sjukdom bunden till säng och rullstol och har svårt nedsatt talförmåga. Eva och hennes man Viktor har förlorat sin treårige son Erik. Även Charlotte har drabbats av en förlust: Hennes manlige vän Leonardo har dött.

Då Charlotte kommer, pratar hon först bara om sina nya kläder. Snart får hon höra att hennes dotter Helena, som hon lämnat på en vårdhem, nu bor på prästgården. Charlotte blir ensam. Som sällskap har hon bara sin beundrande publik som hon beklagar sig för över den pinsamma situation hon hamnat i.

Eva tar henne med sig för att träffa Helena. Den döda Leonardo visar sig och kommer med antydningar om någonting som hände då de var tillsammans på Bornholm. Helena försöker säga något till Charlotte, gör sig inte förstådd. Charlotte beslutar sig för att förkorta sitt besök och hon får stöd av sin publik.

På kvällen ber Charlotte Eva spela piano, men det är uppenbart att hon inte uppskattar sin dotters spel. Publiken verkar också uttråkad. Följande dag berättar Viktor för Charlotte hur sonen Erik förändrade allt i deras liv. Men strax innan han skulle fylla fyra år drunknade han. ”Varför tog min käre Gud allt det här ifrån oss”, frågar Viktor. Charlotte vet inte vad hon skall säga. Enligt Eva är sonen fortfarande med henne: tankarna och känslorna känner inga gränser.

Charlotte gör sig klar för att gå och lägga sig och tar sina lugnande piller. Då hörs ett rop i det tysta huset. Eva går för att lugna Helena och möter Charlotte. Det blir en häftig diskussion där uppdämda känslor får utlopp. Eva säger sig inte veta vilket som var värst: när Charlotte var borta på konsertturné eller när hon var hemma. ”En mor och en dotter, vilken fruktansvärd kombination av känslor, förvirring och förstörelse”, säger Eva.

Akt II

Eva berättar hur det kändes då mamman alltid åkte iväg på konsertturné. Charlotte minns hur hennes karriär höll på att misslyckas. Helena skriker igen och Eva går för att se till sin syster.

Charlotte säger till publiken, som prisar henne, att hon inte var beredd på en dylik diskussion. Då uppgörelsen mellan mor och dotter fortsätter, blottas hemligheter från det förflutna: Eva blev med barn då hon var 18 år gammal och Charlotte övertalade henne att göra abort. ”Slutar man aldrig att vara mor och dotter?”

Helena berättar att Leonardo för flera år sedan under en påsksemester på Bornholm gav henne en kyss – och då hade hon varit alldeles lugn. Charlotte hade bett Leonardo stanna, för att hans närvaro gjorde Helena gott. Nu anklagar Eva, Viktor och Leonardo Charlotte för Helenas insjuknande. Ensam med sin publik ber Charlotte om ursäkt för alla de fel hon gjort. Hon vill göra bättring.

Då Viktor på morgonen berättar för Helena att Charlotte har rest igen, börjar Helena skrika. Eva ångrar konfrontationerna och skriver till Charlotte att hon behandlat sin mor orättvist. Samtidigt berättar Charlotte på sitt håll för sin agent om besöket och frågar varför den sjuka Helena inte skulle få dö. Eva skriver: ”Den oerhörda möjligheten att få hjälpa och ta hand om varandra. Det får inte vara för sent.”

Malmö opera 75 år

INGMAR BERGMANS TID PÅ TEATERN I MALMÖ

1950-talet var Ingmar Bergmans (1918-2007) första storhetstid som filmskapare och teaterregissör. 1952-1959 var Ingmar Bergman regissör och konstnärlig rådgivare på Malmö Stadsteater. Under säsongerna stod teatern i centrum och under somrarna filmade han. Han gjorde dessutom många radiouppsättningar och sina första tv-regier

Läs mer om Ingmar Bergmans tid på teatern