Maskeradbalen

PRAKTFULL OPERAKLASSIKER

En kung och hans bäste vän, en förbjuden kärlek, ett oförlåtligt svek och en ödesdiger bal på Operan.

Maskeradbalen - en sagoberättelse

”Ja, jisses så mina trumhinnor vibrerade - på ett rent underbart bedövande sätt.”
Per Feltzin, SR

När regissör Leo Muscato och hans italienska team närmar sig Giuseppe Verdis opera Maskeradbalen gör de det med stor respekt för librettot. Historien om den svenske kung Gustav III berättas som en saga i romantisk stil och på dirigentpulten alternerar två verkliga Verdiexperter.

Vi möter de tre ungdomsvännerna Gustav, Jacob och Amelia. Gustav blir kung medan hans två vänner blir äkta makar och Jacob, med efternamnet Anckarström, anförtros positionen som chef för kungens livvaktsstyrka. Men missförstånd och svek gör att vänskapen går om intet och plötsligt svävar kungen i livsfara. Trots det ställer han till med en spektakulär maskeradbal. Och vem ska skydda honom när hans egen livvakt vänt honom ryggen?

Publiken får njuta av skönsång från ett handplockat sångarlag av yppersta klass. Lägg därtill tidstypiska 1700-talskostymer, storslagna miljöer och en fantasifull maskeradbal som går helt i svart och vitt med influenser från Andy Warhols 1960-tal.

En kung fick inte mördas

Innan uruppförandet tvingade censuren Verdi att göra ett antal förändringar då man inte ville se en kung mördas på scenen. Verdi var inte glad men gjorde till slut huvudfiguren till en guvernör i Boston. Idag framförs operan återigen oftast i svensk miljö. Alltså gör den italienske regissören Leo Muscato i en nutida iscensättning en Maskeradbal just som Verdi ville ha den och låter den utspelas under några dagar i Stockholm 1792.

Sveriges Radio, Opera i P2 var på plats på premiären
Hör föreställningen i sin helhet

Maskeradbalen - möt regissören Leo Muscato

KOSTYM- OCH SCENOGRAFISKISSER

Kostym: Silvia Aymonino Scenografi: Federica Parolini
Bilder från första kostymrepetition 10 mars

Första kostymrepetition av Maskeradbalen

ROLLER

Alterneringar (pdf)

Gustav III: Thiago Arancam
Anckarström: Igor Bakan / Anton Eriksson
Amelia: Oksana Kramareva / Charlotta Larsson
Ulrica Arfvidsson: Ewa Wolak
Oscar: Sofie Asplund
Christian: Phil Gerrard
Horn: Thomas Hildebrandt
Ribbing: Stefano Olcese

Malmö Operakör, Malmö Operaorkester och Malmö Operas barnkör.

Produktionsteam

Scenografi: Federica Parolini
Kostym: Silvia Aymonino
Ljus: Alessandro Verazzi
Regi: Leo Muscato
Dirigent: Pier Giorgio Morandi & Alberto Hold-Garrido

I samarbete med Teatro dell’Opera di Roma. Preliminärt premiär säsongen 2016/17.

Prolog

Vännerna Gustav och Anckarström fäktas på skoj och Amelia målar av dem.

Akt I

I första scenen har Gustav blivit kung. Han håller hov i ett praktfullt slott där adelsfolk, konstnärer, militärer och andra kommer för att ge honom presenter eller diskutera olika frågor. Anckarström har nu blivit chef för livvakten.

Pagen Oscar överräcker gästlistan för en kommande maskeradbal. På listan finns Amelia, som kungen i hemlighet är förälskad i. En domare vill landsförvisa spåkvinnan Ulrica och kungen ombeds underteckna domen. Oscar tar Ulrica i försvar. Gustav blir nyfiken och bestämmer sig för att besöka henne. Den besvikna domaren ansluter sig till en grupp militärer som konspirerar mot kungen.

Kungen beger sig förklädd till hamnen. Hos Ulrica vill många bli spådda. En matros undrar om han kommer att belönas för sina år i kungens tjänst. Gustav sticker i smyg till honom en officersfullmakt. Plötsligt ber en adelsdam om företräde hos sierskan. Det är Amelia. Gustav lyssnar i smyg när hon säger sig hysa otillbörlig kärlek till en man och frågar Ulrica hur hon skall övervinna den. Ulrica råder henne att använda en ört som skänker glömska. Örten ska skördas på galgbacken i midnattstimman.

Hovmän och sammansvurna kommer. Gustav låter sig spås av Ulrica: han kommer att mördas av den som först räcker honom handen. Alla i följet vägrar ta hans hand. När Anckarström kommer räcker han Gustav handen. Folket förstår att det är kung Gustav III som är där och stämmer upp en lovsång.

Akt II

När Amelia går till galgbacken följer Gustav efter. Anckarström kommer för att varna kungen att konspiratörerna är på väg för att döda honom. Kungen ber Ankarström följa kvinnan på galgbacken hem, men han måste lova att inte ta reda på vem hon är. Men konspiratörerna möter Anckarström och tvingar Amelia att avslöja sig. Anckarström tror då att han blivit bedragen och de sammansvurna går skrattande iväg. Hans roll som befälhavare är förstörd.

Akt III

Hemma hos Ankarströms hänger porträttet av de två vännerna som Amelia målat. Anckarström är rasande av svartsjuka och vill döda henne. Hon går för att ta avsked av deras son och när Anckarström lämnas ensam inser han att det är kungen som borde straffas. Han förenar sig med de sammansvurna.

I sitt privata kabinett på slottet bestämmer sig kungen för att avstå kärleken till Amelia, ge Anckarström en hög befattning och sända honom och hustrun till Finland.

En tid senare håller kungen maskeradbal på slottet. De sammansvurna blandar sig med gästerna. Anckarström försöker med hjälp av Oscar få reda på bakom vilken mask kungen döljer sig. Amelia försöker förgäves varna honom. Gustav och Amelia tar avsked. Anckarström skjuter kungen. Döende svär Gustav på att inget otillbörligt har förekommit mellan honom och Amelia. Han förlåter sin mördare och dör.

”Teaterspänning och skön melodik”
Bo Löfvendahl, SvD

”En fröjd för ögat”
Carlhåkan Larsén, Sydsvenskan

”Scenografin är magnifik: överdådig, ytterst välgjord och estetiskt mycket tilltalande”
Lars-Erik Larsson, Skånskan

”Ja, jisses så mina trumhinnor vibrerade - på ett rent underbart bedövande sätt.”
”Vi hör allt mellan fria flödande runda ringlande höjdtoner som champagnebubblor och den elfenbenshårda täta kärnan.”
Per Feltzin, SR

”väl berättad melodram av klassiskt italienskt operasnitt”
Lennart Bromander, Aftonbladet

”Med stærke vokalensembler og en solid indsats fra Malmø Operas Kor var premieren alene på grund af det vokale og det musikalske turen til Malmø værd.”
Thomas Michelsen, Politiken