Intervju med librettisten Maria Sundqvist

Av: Åsa Mälhammar, kulturskribent och librettoöversättare

Säsongen 2021/22 är Maria Sundqvist aktuell på Malmö Opera med libretton till två nya operor. Det går an tonsatt av Daniel Fjellström turnerar hösten 2021. Enaktaren På andra sidan havet med musik av Catharina Backman sätts upp på Storan i mars 2022, tillsammans med Giacomo Puccinis Syster Angelica.

Maria Sundqvist

Hur hittade du teman till dessa nya libretton?

– När teaterchef Michael Bojesen beställde Catharina Backmans nya opera ville han ha något motiv som relaterade till Puccinis Syster Angelica. Teamet Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller föreslog Birgitta Trotzig, och när jag började läsa henne hittade jag På andra sidan havet, berättar Maria.

FÖRLUSTTEMA

I Trotzigs saga fanns temat förlust, som Maria tyckte kunde passa som replik till Syster Angelica. Puccinis enaktare handlar om Angelica, som av dåtidens konvenans tvingas att lämna bort sitt nyfödda barn eftersom hon är ogift. På andra sidan havet berättar om hur blint historiens vågor slår och hur tidens malström skiljer två systrar åt.Temat slog an något hos både kompositör och librettist.

– Förlusttemat finns i båda operorna och har existentiella implikationer på flera plan, politiskt filosofiskt och religiöst. Och vi tyckte båda att det är drabbande att se tudelningen som uppstår vid en förlust. Hur lever man i skuggan av en förlust?

SOCIALT PATOS

Det går an, som bygger på en roman av Carl Jonas Love Almkvists, togs fram i samarbete med Läckö slottsopera i Lidköping, den stad som Almqvists hjältinna Sara Videbeck kommer ifrån. Den geografiska kopplingen var alltså given, men Maria lockades också av Almqvists brinnande sociala patos. Hans kortroman från 1838 väckte skandal på sin tid, och den imponerar och engagerar än idag.

OLIKA FÖRLAGOR

Det är väldigt olika förlagor. Var det stor skillnad att skriva libretto utifrån Birgitta Trotzig jämfört med Carl Jonas Love Almqvist?

– Nej, arbetsordningen är likartad för mig. Jag börjar med storformen, gör ett urval av scener i förlagan, identifierar motiven och bestämmer längd på verket, var pauserna skall vara och så vidare. Scenernas texter skriver jag sist, berättar Maria.

– Ofta är tonsättaren delaktig i att ta fram librettot. Catharina har själv en bakgrund inom varieté och teater, och hon ville ha drabbande situationer att skriva musik till. Sagan var uppbyggd av återblickar med inre monologer, så den behövde bli en kronologisk berättelse, med tydliga situationer. Som ett sätt att markera att tiden har gått skapade vi en damkör som berättar om malströmmen och om isflaken som driver från varandra.

– Det går an är däremot kronologiskt berättad från början, men i stort sett en lång dialog. Där fick jag skapa scenerna ur vilka samtalen föds. Till exempel bröllopet, för att skapa en kontrast till Saras idéer om samlivet. Eller en scen på slutet där kärleksparet Albert och Sara är utom synhåll en stund, så att något lämnas åt fantasin… Under tiden räknar de andra på scenen upp alla kyrkor i Lidköpings omgivningar, det blir tolv stycken!

Bröllop i Det går an

SYMBOLER

Sara är glasmästardottern som planerar att förbli ogift och försörja sig på egen hand, med hantverksskicklighet och affärssinne. En symbol för hennes sinnelag blir det material hon själv lärt sig bemästra – glas.

– I På andra sidan havet utgick jag från kraften i Trotzigs symbolspråk, men i Almqvist-librettot fick jag lägga till symboler själv. Det blev då glaset, som är något man ser igenom, en hinna som kan separera värme och kyla. En glasruta både knyter an och skiljer, den är ett mellanting, som vi kallade det.

I slutet av första akten är Albert alltmer fascinerad, men också osäker på Sara. Är hennes hjärta gjort av glas, lika hårt och kallt? Han sjunger:

”Nej, nog har hon ett hjärta, men om jag är den rätte, ja det är en annan fråga. Men ett mellanting är hon, som jag inte begriper. Ett mellanting.”

SARA OCH ALBERT

Maria berättar att på workshops under operans tillkomst gick diskussionerna höga – är Sara en trovärdig, sympatisk gestalt eller inte? När är hon sårbar? ”Kvick” och ”praktisk” blev omdömen de kunde enas om. Som uttryck för det skrev Daniel Fjellström ”räknemusiken” till Sara, ett kort motiv med inslag av femtakt. Sara är nämligen snabb och säker på huvudräkning, och generar ofta sin kavaljer Albert genom att kvickt ta fram börsen och betala för sig själv under resan till Lidköping.

– Det är i första hand Alberts resa, det är Albert som förändras. Hela första akten försöker han förstå sig på Sara och måste omvärdera sin manlighet, sin roll.

Sara och Albert i Det går an

RESPEKT FÖR FÖRLAGAN

Hur är det att skriva libretto efter en förlaga, jämfört med att utgå från en helt egen idé?

– I regel finns en angiven förlaga i beställningen av en ny opera. Den kan till exempel vara knuten till ett jubiléumsår för en författare. Att använda en helt okänd förlaga som libretto är oftast ett högriskprojekt för ett operahus, förklarar Maria.

Av de libretton hon skrivit är det bara ett fåtal som hon själv ”hittat på”, som hon anspråkslöst uttrycker det. Det kan vara roligt, men innebär inte någon egentlig skillnad i hantverket:

– Man arbetar alltid med mycket stor kärlek och respekt för förlagan, säger Maria.

I Det går an ville hon behålla Almqvist-språket så långt som möjligt. Den äldre svenska som hörs i operan öppnar en passage till vardagen i det tidiga 1800-talets Sverige. Språket behövde också harmoniera med det något ålderdomliga uttrycket i titeln ”Det går an” – att försöka modernisera den till ”Det är okej” hade inte… gått an.

Ett par viktiga detaljer i librettot är hatten och sjaletten, huvudbonader som är långt mer än historiska rekvisita. Sara växlar mellan hatt och sidensjalett för att kunna röra sig fritt mellan olika samhällsklasser, olika däck ombord på ångbåten från Stockholm. Albert iakttar förbluffat hur lätt hon skiftar mellan mamsell och jungfru.

BEHÅLLA SPRÅKET

Även i arbetet med Trotzig-librettot var utgångspunkten att behålla författarens språk så långt som möjligt, även om Maria i operan gett systrarna namnen Iris och Siri. Det är två likljudande namn som är spegelvändningar av varandra, precis som tvillingarna själva. Medan Almqvist-librettot färgas av den äldre svenskan, präglas Trotzig-librettot av ett sådant klingande språk, med allitterationer, ekon, inrim och assonanser. Dock inga traditionella rim.

RIM ELLER INTE

Hur är det egentligen med rimmen i modern opera Maria, får vi höra arior med rim denna gång?

– Det har nog varit så att rim inte varit riktigt inne ett tag… men om man väljer rim eller inte har att göra med melodins karaktär. Hörbarhet kan gynnas av rim om musiken också lägger dem på plats rytmiskt. Då är rimmen i vissa lägen en hjälp.

– Jag utgår från tonsättarens önskemål och rim passade inte här. Catharina Backman jobbar mycket med ordens innebörd och riktning, snarare än ordens form och format. Det handlar också om hur mycket uppmärksamhet man ska rikta mot orden. Men Catharina tog noggrant in all text under processen. Hon har sen sin egen textläggning till musiken, absolut inte bara en stavelse per ton och så vidare, säger Maria.

– Det språk jag väljer i ett libretto är språklig känsla baserad på den musikaliska rösten från tonsättaren.

TOLKNINGEN AV VERKET

Du är själv verksam som regissör. Vad känner du inför andras regi av operor du själv skrivit libretto till?

– Jag ser verket som en sak och uttolkningen som en annan. Men för att skapa ett bra libretto måste man precis som en regissör tänka på gestaltningen. Till exempel logistiken på scenen, att ge tid för en kör att göra entré.

– Ett libretto är i första hand en dramatisk struktur, ett skelett för vad som berättas i operan, och hur, förklarar Maria.

– Jag började faktiskt som regissör en gång för att jag tyckte att regin gick emot ett verk som jag hade skrivit! Nu har jag blivit mer accepterande och är alltid tacksam mot det kreativa teamet för att de tänker på ett annat sätt än jag har gjort.

Maria har skrivit fler än 15 libretton genom åren.