Hör våra musiker berätta om fredagskonserterna, vilken tid och kontext verken skapades i, och deras relation till musiken och sina instrument.
Felicia Wollin och Fred Klintman i Barnkören berättar om fredagskonserten 25 okt 2019.
Théophile Hartz (oboe) berättar om fredagskonserten 5 april 2019: Lars Erik Larsson, Förklädd gud. Wilhelm Stenhammar, Serenad för orkester F-Dur
Martin Hultkvist (trombon) berättar om fredagskonserten 15 februari 2019: Richard Wagner Tristan och Isolde & Wesendonck Lieder Dmitrij Sjostakovitj, Symfoni nr 5
Renée Ohldin (Konsertmästaren och violinist) berättar om fredagskonserten 30 november 2018: Richard Strauss, svit ur Rosenkavaljeren, Vier letzte Lieder. Ludwig van Beethoven, Symfoni nr 5
ISKANDAR – MILCH-SHERIFF – DVOŘÁK
Nouri Iskandar från Syrien är en av de mest kända tonsättarna av musik som förenar den arabiska traditionella musiken med den moderna västerländska konstmusiken. Förutom att vara tonsättare har han ägnat sitt liv som forskare och dokumenterare av den gamla syriska musiken och han var mellan 1996 och 2002 chef för Arabiska Musikinstitutet i Aleppo. Det syriska inbördeskriget tvingade Iskandar att fly och han bor nu i Sverige. I verket Tartilah Hamajiyah, med den engelska titeln A Savage Hymn (ung. En vild eller rasande psalm) kombinerar han den syriska musiktraditionen med europeiska influenser till en text av den libanesiska diktaren Ounsi el-Hajj (1937-2014). Dikten är inspirerad av den grekiska myten om den vackre Adonis som dödades på grund av svartsjuka och fick tillbringa vintrarna i dödsriket. För tonsättaren symboliserar texten anklagelse, sorg och uppbrott och associerar till den tragedi hans hemland fått utstå av de ” monster (som) är ansvariga för förstörelsen av Syrien”. Psalmen sjungs av den syriske barytonen Hussain Atfah som före 2015, då även han flydde hemlandet, sjöng på operan i Damaskus och nu är verksam i Tyskland. Hussain Atfah sjöng när verket uruppfördes 27 oktober 2018 av Bochums Symfoniorkester under ledning av Steven Sloane.
Ella Milch-Sheriff, född 1954 i Haifa, började komponera redan som 12-åring och är en av Israels mest framförda tonsättare. Hon komponerar opera, kammar- och orkestermusik såväl som populärmusik. Verket Halbtener (Halvtoner) består av fyra sånger för en röst och orkester och är baserad på dikter av Beyle Schaechter-Gottesman. Beyle Schaechter-Gottesman (1920-2013) var en poet och låtskrivare som skrev på jiddisch. Hon var en hängiven förespråkare för jiddisch och den judiska kulturens folk- och konstmusik. Jiddisch var som mest livskraftigt i den del av Polen och västra Sovjetunionen som ockuperades av Nazityskland. Förintelsen av Östereuropas judar innebar i princip att jiddisch-världen utplånades. De som fortfarande talade språket förföljdes av negativa känslor och i det nybildade Israel påbjöds att tala hebreiska. Idag är det åter tillåtet, ja språket och jiddischkulturen uppmuntras, och man ser ett ökat intresse från yngre generationer. Halbtener uruppfördes 25 januari 2016 av israeliska Raanana Symphonette under ledning av Omer M Wellber och sjöngs av malmöbon Louisa Lyne. Louisa Lyne som inte har judiskt påbrå men som drabbats in i hjärtat av sång på jiddisch och av den judiska visskatten skriver nuförtiden själv sånger med text på jiddisch. 2010 startade hon ensemblen di Yiddishe Kapelye som de senaste åren flitigt turnerat runt världen.
Antonin Dvořák (1841-1904) romantisk tonsättare född i Böhmen som gärna lät sig inspireras av folkmusik – allra först av den hemma i Tjeckien (Böhmen och Mähren). Dvořáks första stora framgång kom 1873 med den patriotiska hymnen Det vita bergets arvingar. Internationellt genombrott fick han 1878 efter att hans gode vän Johannes Brahms hjälpte honom att få ut Slaviska danser. Dvořák skrev nio symfonier, bland dem kvällens Från nya världen, konserter, kammarmusik, piano- och orgelmusik, vokalverk och några operor varav Rusalka torde vara den mest kända.
Dvořák tillbringade periodvis tid utomlands. I början av 1890-talet åkte han till New York för att bli chef för National Conservatory of Music (1892-95) där kompositionsundervisning var en av hans huvuduppgifter. På konservatoriet närdes uppfattningen att musiken i USA skulle frigöra sig från den europeiska konstmusiken, en idé Dvořák var mycket förtjust i. Under dessa år studerade och inspirerades han av spirituals och den amerikanska ursprungsbefolkningens musik. Det var denna musik, ansåg han, som måste vara grunden för en egen amerikansk musik. Han menade dessutom att denna amerikanska folkmusik i praktiken var identisk och att den dessutom hade en betydande likhet med musik från Skottland, detta förmodligen med hänsyftning till de pentatoniska skalor som förekommer i dem alla.
Det sägs att Dvořák efter lyssnat på sånger, traditionella spirituals såväl som ursprungsbefolkningens, absorberade ”andan” i dem. Därefter skrev han egen musik; som just i Symfoni nr 9. Han utryckte det själv: ”Jag har helt enkelt skrivit originalmusik som ger uttryck för dessa melodiers särdrag och utvecklat dem med hjälp av moderna rytmer, kontrapunkt och orkesterfärg.” Det amerikanska landskapets enorma öppna vidder ska också inspirerat tonsättaren.
Symfonin nr 9 beställdes av New York Philharmonic och uruppfördes 16 december 1893 i Carnegie Hall. Efteråt var publiken i extas och Dvořák upplevde sin karriärs största triumf. Verket spreds snabbt över världen och är hans i särklass mest kända.
Symfonins underrubrik Från nya världen kallas på engelska ibland för New World Symphony som blev bokstavlig sanning då astronauten Neil Armstrong hade med sig en inspelning av verket när Apollo 11 utförde den första månlandningen 20 juli 1969.
Catarina Ek
Programredaktör
