Vi spelar verk av tre framträdande svenska tonsättare i olika generationer: Benjamin Staern, Rolf Martinsson och Wilhelm Stenhammar. Välkommen till en färgstark fredagskonsert där vi får lyssna till tre verk fyllda av dramatik, lyrik och motsatser.
Dramatiskt, lyriskt och där melodin står i centrum
Benjamin Staern (1978) är etablerad både i Sverige och internationellt. I Jubilate tar Staern avstamp med ett citat av Monteverdis fanfarliknande ouvertyr till operan Orfeo (1607) för att sedan variera, omforma och kontrastera med musikaliska motsatser: tonalt – atonalt, stark – svagt, tills skillnaderna gradvis löses upp och förenas.
Rolf Martinsson (1956) är en av Sveriges internationellt mest framträdande tonsättare. Hans Ich denke Dein… är en högromantisk sångcykel med texter av några av det tyska språkets främsta poeter Johann Wolfgang von Goethe, Joseph von Eichendorff och Rainer Maria Rilke. Verket är fullt av spänning, uttrycksfullt och färgrikt med en musikalisk atmosfär av Richard Strauss så väl som George Gershwin och Leonard Bernstein.
Wilhelm Stenhammar (1871-1927) var Sveriges mest betydande tonsättare kring sekelskiftet 1900. Stenhammar ville tillägna sin första symfoni till sin gode vän Jean Sibelius. Musiken flödade ur honom när han skrev sin första högromantiska symfoni, i en tid då man skulle vara djupt personlig och subjektiv. Dock tillägnade han aldrig sin vän verket, då han efter att ha upplevt Sibelius storslagna andra symfoni menade att hans egen var opersonlig och ytlig i jämförelse.
Mer om tonsättarna
BENJAMIN STAERN - JUBILATE
Benjamin Staern (1978) är den yngre av tonsättarna och redan etablerad både i Sverige och internationellt. I Jubilate tar Staern avstamp med ett citat av Monteverdis fanfarliknande ouvertyr till operan Orfeo (1607) för att sedan variera, omforma och kontrastera med musikaliska antiteser; tonalt – atonalt, stark – svagt, tills skillnadernas gradvis löses upp och förenas. Staern beskriver det: ”Musiken tar sats i verkets titel Jubilate – ett musikaliskt gensvar på det fenomen som uppstår då åskådare jublar av glädje över att vara med om ett mäktigt firande. Sedan finns dess destruktiva motsats; huliganer som buar och skapar problem genom att sabotera glädjen.” Kanske beskriver verket en fotbollsmatch där känslorna hos åskådarna kan skifta under matchens gång och självklart när resultatet är klart; vem har vunnit kampen. Jubilate uruppfördes 2 april 2009 av Göteborgs Symfoniorkester i stadens konserthus.
INTERVJU
Vi ställde tre frågor till tonsättarna Benjamin Staern och Rolf Martinsson
ROLF MARTINSSON - ICH DENKE DEIN...
Rolf Martinsson (1956) är en av Sveriges internationellt mest framträdande tonsättare. Hans Ich denke Dein… är en högromantisk sångcykel med texter av några av det tyska språkets främsta poeter Johann Wolfgang von Goethe, Joseph von Eichendorff och Rainer Maria Rilke. Verket är fullt av spänning, uttrycksfullt och färgrikt med en musikalisk atmosfär av Richard Strauss så väl som George Gershwin och Leonard Bernstein.
Rolf Martinsson komponerade Ich denke Dein… i nära samarbete med sopranen Lisa Larsson till vilken verket är tillägnat. Hon framförde sångcykeln vid uruppförandet tillsammans med Tonhalle-Orchester i Zürich 14 januari 2014.
Under konserten på Malmö Opera framförs sångerna av den framstående unga svenska sopranen Hanna Husáhr, lovprisad för såväl sina operaroller som konsertframträdanden, och senast hyllades hon för sin sensationella gestaltning av huvudrollen i den nyskrivna operan Löftet på Kungliga Operan tidigare i år.
WILHELM STENHAMMAR - SYMFONI NR 1
Wilhelm Stenhammar (1871-1927) var Sveriges mest betydande tonsättare kring sekelskiftet 1900. Stenhammar skrev två symfonier men om han själv hade fått bestämma skrev han endast en. Stenhammar hade lovat att sin gode vän Jean Sibelius att tillägna honom sin första symfoni. Stenhammar höll på med en högromantisk symfoni, musiken flödade ur honom, i en tid då man skulle vara djupt personlig och subjektiv. En månad innan uruppförandet av Symfoni nr 1 upplevde Stenhammar Sibelius storslagna andra symfoni vid en konsert i Stockholm. Han drabbades starkt av vännens uttrycksvärld. Han skrev till Sibelius: ”Du härliga människa, det är ju hela fång av under du hämtat upp ur det omedvetnas och outsägligas djup. Det som jag anade har besannats: Du står denna stund för mig som den främste, den ende, den outgrundlige. Du har ruskat i mig så att jag inte kan glömma det.”
Stenhammar kände att han inte längre kunna tillägna Sibelius sin symfoni som han i jämförelse med vännens menade var opersonlig och ytlig. Icke desto mindre uruppfördes Stenhammars första symfoni 16 december 1903 av Konsertföreningens orkester i Musikaliska Akademien i Stockholm – för att sedan direkt dras tillbaka av tonsättaren. Stenhammar reviderade symfonin som dock inte framfördes förrän 1931, fyra år efter tonsättarens död. Numera tillhör Stenhammars Symfonin nr 1 standardrepertoaren.
Text: Catarina Ek
