Konsten på scen och i verkligheten
La bohème utspelar sig ursprungligen bland fattiga konstnärer och författare i Paris latinkvarter på 1830-talet. I vår uppsättning har handlingen flyttats till 1960-talets New York och bohemerna i kretsen kring Andy Warhol.
1960-talet var en omvälvande tid i USA. Vietnamkriget rasade på andra sidan jorden. President Kennedy, Malcolm X och Martin Luther King mördades, och Neil Armstrong tog de första stegen på månen. Den sexuella revolutionen pågick för fullt, flower power-kulturen och proteströrelserna växte fram, och i storstäderna frodades ett experimentellt och nyskapande konstliv.
Föreställningsbild från La bohème. Foto: Emmalisa Pauly
En av centralfigurerna på konstscenen i New York var Andy Warhol (1928–1987). Han började som reklamtecknare, men tog i början av 60-talet steget ut i konstvärlden, och revolutionerade den med sin cyniska och avslappnade attityd till konsten. Han var besatt av massproduktion och lyfte upp banala vardagsföremål som konstverk, till exempel stålullskartonger och soppburkar, men var också en föregångare inom videokonsten. Hans silkscreen-tryck av kändisar, som Marilyn Monroe, Jackie Kennedy och Mao har blivit ikoniska.
Warhols ateljé, The Factory, var en mötesplats för dåtidens innefolk och bohemer. Han omgav sig med ett stall av så kallade Superstars, det vill säga modeller, dragqueens och skådespelare som spred glamour och skönhet omkring sig. Lou Reeds låt Walk on the Wild Side handlar om flera av dessa, till exempel Joe Dallesandro, Holly Woodlawn och Candy Darling. Lou Reeds band The Velvet Underground spelade för övrigt ofta på The Factory.
Det är den här tiden och miljön som regissören Rodula Gaitanou och hennes team har valt för denna uppsättning av La bohème. Originalberättelsens Café Momus har blivit ett hippt galleri, som Warhol och hans krets mycket väl hade kunnat ha utställningar och fester i. Galleriet är inrymt i en gammal fabrikslokal och i utställningsrummet syns parafraser av den tidens mest omtalade konst. Ballongerna är inspirerade av Warhols Silver Clouds, och de strama vinkelmönstren är en referens till Frank Stella (1936–2024). Lysrörsinstallationerna för tankarna till Dan Flavin (1933–1996), som jobbade mycket med neonljus i sin konst. Både han och Stella var verksamma inom minimalismen, som växte fram under denna tid parallellt med Warhols popkonst. På Marcellos soloutställning i tredje akten visas filmprojektioner och silkscreenporträtt av föreställningens Musetta (notera likheten med Velvet Underground-sångerskan Nico).
Ballongerna är inspirerade av Warhols Silver Clouds, och de strama vinkelmönstren är en referens till Frank Stella. Foto: Emmalisa Pauly
En annan konstform som etablerades under 60-talet är performancekonsten. Till skillnad från traditionell konst handlar denna inte om bilder och objekt, utan om att skapa situationer och berättelser. En av pionjärerna inom genren är Jim Dine (född 1935) och han är inspirationen bakom föreställningens rosaklädde karaktär Jim Cupid, som bland annat dyker upp mellan akterna, för att kommentera handlingen på ett ordlöst och mystiskt sätt.
Text: Tor Billgren
La bohème spelas på Storan 15 mars - 1 juni 2025. Läs mer om föreställningen här