Vi inleder kvällen med tapas och livemusik i foajén, därefter konsert på Storan. Maurice Ravel och Nikolaj Rimskij-Korsakov älskade sagornas värld, vilket man kan förmoda även filmsagornas musikgeni John Williams gör. I Le Tombeau de Couperin tillönskar Ravel sina döda vänner en fulländad drömvärld medan Rimskij-Korsakov manar fram sagomystik i den symfoniska sviten Scheherazade. Williams leker sagolikt med ett enormt instrument i sin Konsert för tuba och orkester.
” Det är kul för alla tubaister i världen att en kompositör som Williams skrivit ett solostycke för tuba.”
Läs hela intervjun med tubaisten Antonio
Musikaliska sagoberättare
Maurice Ravel (1875–1937) komponerade de sex satserna i pianosviten Le Tombeau de Couperin mellan 1914 och 1917. Var och en är tillägnad minnet av en vän (eller i ett fall två bröder) som alla dog i strid under första världskriget. Verket är en hyllning till känsligheten hos den franska barocken. Ravels verk är underhållande och lättsamt, närmast ljuvligt sagoaktigt och stundtals reflekterande. När någon kritiserade honom för detta ska han ha svarat: De döda är tillräckligt ledsna i sin eviga tystnad. Ravel orkestrerade själv fyra av satserna 1919, de två resterande, nr 2 och nr 6 orkestrerades först för 10 år sedan av den brittiske tonsättaren Kenneth Hesketh.
John Williams (f 1932). Tubakonserten är ett lekfullt verk i tre satser utan paus där tuban, det allra största bleckblåsinstrumentet, är i centrum. I verket framhävs både tekniken och den tonala bredden hos tuban såväl som dess musiker. Ja, verket ställer närmast akrobatiska krav på tubaisten, brummande, mystiskt och spännande, och samtidigt lättsamt och melodiöst, rentav jazzigt. Under kvällens konsert briljerar Malmö Operaorkesters solotubaist Antonio Neilley-Menendez de Llano. Tonsättaren John Williams är också känd för sin filmmusik. Soundtracken till filmer som Hajen, Star Wars, Ensam Hemma och Schindler's List har gett honom välförtjänt kultstatus. Med musiken till den femte Indiana Jones-filmen, som kommer nästa år, drar har sig dock tillbaka.
Den ryske tonsättaren Nikolaj Rimskij-Korsakov (1844–1908) hade en särskild förkärlek för sagor och folklore. Det visar sig inte minst i den symfoniska sviten Scheherazade från 1888, baserad på den arabiska sagosamlingen Tusen och en natt – i sig en saga om en sagoberätterska. Sviten är vackert orkestrerad, stort romantisk med suggestiva stämningsmättade orkesterklanger: ett av Rimskij-Korsakovs mest populära verk och som tillhör den klassiska standardrepertoaren.