Johannes Brahms musik är ena stunden lika storslagen och yvig som hans väldiga skägg, för att i nästa bli mjuk och innerlig. Malmö Operas kör och orkester får utnyttja hela sitt stora klangliga spektrum och sitt rika uttrycksregister i två sånger om människans mödosamma lott på jorden och den himmelska frid som väntar, och den både himlastormande och lyriska tredje symfonin.
Fördjupning
Brahms grubblade ständigt över de stora frågorna och var alltid upptagen av tankar på döden. Men han fruktade den inte, snarare tvärtom. För honom var det jordelivet som innebar sorg och svårigheter, döden tycktes enklare och vilsammare. Till sånger och körmusik valde Brahms gärna texter som handlade om en fridfull tillvaro på den andra sidan.
Här var han tyngd av ångest.
Där skall han njuta evig frid och glädje.
Så lyder en rad ur Begräbnisgesang - Begravninghymn av 1500-talspredikanten Michael Weisse. Det låter som om koralmelodin också kom från Weisses tid, men den är Brahms egen. Begräbningsgesang är bara 7 minuter lång, men innehåller under den korta tiden allt från sorg och fruktan till hopp och förtröstan, och kan ses som en förstudie till Brahms väldiga Requiem som kom 10 år senare. Inte minst kan vi känna igen de ödesmättade pukorna, som också mullrar vidare i Schicksalslied – Brahms tonsättning av Hyperions Ödessång ur Friedrich Hölderlins roman. Människans framtid såg mörk ut, tyckte Hölderlin.
Gudarna, de vandrar med lätta steg i det himmelska ljuset, men människan är det givet att aldrig finna ro. Ständigt ska hon kastas mot klipporna i livets brusande vattenfall. Men efter den obarmhärtiga behandlingen avslutar Brahms med himmelskt ljuva och trösterika klanger.
Den tredje symfonin inleds med ett lidelsefullt utrop som bygger på tonerna F-Ab-F, efter det musikaliska mottot Frei aber Froh (Fri men glad) som Brahms antog som ett svar på gode vännen Joseph Joachims F-A-E, Frei aber einsam (Fri men ensam). Brahms behövde inte vara ensam, han hade ständig kontakt med Clara Schumann, som var hans vän och mentor, och förmodligen mer än så. Som alltid ville Brahms höra Claras åsikter om den nya symfonin. Hon kunde vara mycket vass i sin kritik, men denna gång hade hon bara lovord, ”varje sats är som ett hjärtslag, som en juvel!”. Tredje symfonin har blivit ett av Brahms mest älskade verk, och den melodiösa tredje satsen har sjungits bl.a. av Frank Sinatra i balladen Be my Love och av Jane Birkin med texten Babe alone in Babylone.