Cellist

Lyssa Davidsson

i Malmö Operaorkester sedan 1995

»Jag kan höra på vargtonen i min cello hur vädret är utanför.«

Var du en sådan där Mozartunge som spelade symfonier när du var fem?
— Nej, jag är den minst musikaliska i syskonskaran, jag var den duktiga flickan som gjorde läxorna. Men det kom en öppning på Conservatoire de Musique de Montréal när de började ta in äldre barn för att spela cello. Jag var tolv, vilket är väldigt sent för stråkinstrument, och min lärare ville egentligen inte undervisa mig. Jag ville inte heller. När jag kom till första lektionen trodde jag att jag skulle spela gitarr. Jag fattade inte vad den extra pinnen skulle vara till.

Vad har du för cello?
— Den jag har nu är från 1756, det är min tredje riktiga cello. Den är vacker, men har inte så stor klang som jag skulle vilja. Jag ska köpa en ny när det sista barnet flyttar ut, då ska vi ta ut lån på huset igen. Man måste ofta välja mellan ett modernt instrument med stor men kanske inte så ädel klang, eller ett gammalt som låter fantastiskt, men som inte vill när det är regnigt ute. Jag kan höra på vargtonen i min cello hur vädret är utanför.